Tor, kl: 19.00
Hur hanterar man ett besked om en rätt jobbig diagnos… och som knappt går att utala?

Jag börjar med att döpa om den till Leukemi rätt och slätt och här i bloggen till ALL för att det är bekvämt. Att diagnosen är allvarlig hanterar jag med att det bara finns en väg… Att tillsammans med sjukvården göra allt som går för att bli frisk!!! Målet är att jag ska bli frisk.

Behandlingen tar 1 hundår + 1,5 år till är inget jag kan råda över,  det är bara att gilla läget! Det kommer bli tufft men det är något jag måste ta när det kommer och inte tänka på nu.  Nu är nu och sen är sen.

Att ha cancer är i slutändan ensamt hur man än vrider och vänder på det! Det är jag mot cancern. Vänner nära och kära betyder helt plötsligt så mycket mer än när man är frisk och tar allt för givet. Mina vänner på Discord gör att jag aldrig känner mig riktigt ensam, bara vetskapen att de finns där ute och hänger i kanalen nästan 24-7 betyder otroligt mycket. Kram! Ni som läser det här, ska inte vara rädda att ställa frågor och berätta gärna hur du själv mår av allt det här. Det är inte konstigt att allt det här känns läskigt, inte heller konstigt att alla reagerar olika. Vissa av er vill prata andra inte, inget är rätt eller fel… Bla bla bla sånt här har ni säkert hört till leda tidigare men nu vet ni att ribban ligger på samma nivå här.

Den här sidan är precis som sjukdomen inte någon hemlighet så om någon frågar är det bara att hänvisa hit.